Arbetslivet är fullt av socialpsykologiska experiment

På en ledningsgruppsutveckling för ett tag sedan, påstod jag att team, oavsett position i en organisation, väldigt sällan medvetet arbetar med sina egna teamprocesser. Jag fick som reflektion  ; “Sällan...?”. Jag började formulera mitt svar, men avbröts av fortsättningen; “... jag skulle inte säga sällan, jag skulle säga aldrig”. Personen fortsätter; “... jag har arbetat som hög chef i snart 20 år, min uppfattning är att det näst intill aldrig sker”. Det är inte en ovanlig reflektion jag får när jag pratar om team. Denna reflektion är inte så konstig om vi tittar på hur det ser ut i arbetslivet. Effektivitet, fokus på sakfrågor och hög fart, gör att utrymmet för reflektion, kring bland annat våra egna teamprocesser, blir allt mindre. Till det ska vi vara ödmjuka och lägga förståelsen av att det inte är helt lätt att börja prata om teamprocesser, då det i många fall upplevs som obekvämt och ovant.Det finns dock all anledning att prioritera att jobba med teamprocesserna i sig. Forskningen visar tydligt att arbete i team utgör en social arbetsmiljörisk om inte teamarbetet fungerar riktigt bra. Alla nivåer av teamarbete som inte fungerar bra, är sämre än att jobba själv, när det gäller arbetstillfredsställelse, nivåer av stress, risk för fel och skador, med mera. Det är därför jag menar att arbetslivet är fullt av socialpsykologiska experiment. Vi klumpar ihop människor och hoppas att teamarbetet löser sig (vilket det i vissa fall gör), trots att konsekvenserna av att det inte fungerar kan vara förödande.Ett bra sätt att ta sig an arbetet med teamprocesser är genom teamhandledning (teamutveckling), där man skapar ett forum för team att börja träna sig i att prata om dessa processfrågor.Handledning av arbetsgrupper och team är en stor del av det jag gör i mitt yrke som organisationskonsult och psykolog.Kontakta oss så berättar vi mer!/Thomas